Conquer from within

Nu har det varit en sån där vecka igen, med högt och lågt. Jobbet är rätt tufft nu, med tanke på vetskapen om att jag står utan ett efter juni. Bara det genererar i en mindre livskris för mig och konstant huvudvärk. Mest för att jag börjar ifrågasätta mig själv, vem jag är, vad jag egentligen vill och vilken väg jag borde ta. Sedan började veckan med att katten verkade dålig, så då adderades en oro på det. Det verkar som att det gick över, som tur var. Sedan var jag med på vårruset för första gången. Målet var bara att ta sig runt, jogga mer än att gå, för jag har aldrig, alltså aldrig joggat över typ 2km. Sen slutade med att jag orkade jogga hela vägen runt och bara de som känner mig vet vilken bedrift det är för mig. Total eufori och stolthet över att veta att jag faktiskt kan, även om det gick långsammare än en sköldpadda skulle ta sig runt. Men glädjen var kortvarig, vi fick reda på att Cristians farmor blivit inlagd på sjukhus. Så igår åkte vi ner till Karlskrona för att hälsa på och det gjorde så ont att se henne sjuk och hjälplös. Så nu när jag tänker efter, var det inte mycket högt alls, mest lågt. Jag är verkligen inne i en period då det är svårt att hitta energi och ork, men jag har ju inte mycket val, måste hålla mig över ytan. Så hoppas på att det vänder och allt snart blir till det bättre. Skickar en nätkram till alla er som också känner att det är mer backar än medvind just nu, livet kan ju inte alltid vara på topp och det brukar trots alltid vända till det bättre någon gång, så det är bara att hålla ut tills dess.

Gillar

Kommentarer